Visst är det lite lustigt att hur vi än planerar och förbereder så blir livet aldrig som man tänkt sig. Det är dags att lägga alla sina förväntningar på hyllan och börja leva här och nu. Varför lägga tid och energi på att gå och gräma sig för att det inte blev så som du trodde? Njut istället av nuet. Just NU. Nu finns inget annat än det du gör eller tänker precis nu. Det som hände igår finns inte längre och det du oroar dig för imorgon har inte hänt och högst troligt så händer det inte ens.

Flummigt? Nej....väldigt väldigt sant! Men så fruktansvärt svårt att tillämpa. Det krävs övning och mycket personlig utveckling. Jag är långt ifrån detta men jag strävar efter det varje dag.

Jag lever med en sjukdom som heter ME. Med ME så kan man aldrig planera. Jag kan inte ens boka en tid hos tandläkaren tills imorgon för jag vet aldrig hur jag mår. Vissa dagar mår jag hyfsat. Hyfsat för mig är att kunna vara uppe hela dagen, ta kortare promenader med hunden och laga lite mat. Det är en bra dag för mig. Dåliga dagar kan jag ingenting, kanske inte ens ta mig ur sängen. Därför är det så otroligt viktigt för mig att leva i nuet. Det är det enda som jag kan. Precis just NU så sitter jag i soffan med datorn i knäet och skriver. När jag sitter här och enbart fokuserar på detta så känner jag inte av smärtan så tydligt, den ligger i bakgrunden men jag kan härda ut. Jag känner inte av att jag har feber. Jag är bara precis här NU. Jag orkar inte tänka på hur jag mår om 1 timme och ännu mindre hur jag mår imorgon. 

Var hos psykologen idag. Vi pratade om acceptans. Att acceptera att mitt liv inte längre ser ut som det gjort tidigare. Att acceptera att jag har mycket begränsnigar idag. Vi pratade om hur viktigt det är att trots detta hitta ljuspunkterna. Hon frågade om jag hade funderat på att ta livet av mig. Jag svarade att jag har tänkt tanken "Varför ska jag leva och må så här" men att tänka tanken ATT ta livet av mig, hur jag skulle göra det, det skrämmer mig. Jag vågar inte ens tänka på det. Hon bad mig att skriva ner mina ljuspunkter under dagarna så jag skulle kunna läsa detta när allt är svart. När allt är svart så är det som om det alltid är så och har varit så. Jag kan inte se ljuspunkterna precis då. Just då är det viktigt att kunna se att det inte alltid är så jobbigt, att det finns bra stunder också.

ME är en lömsk sjukdom. Den förkortar ens liv med ca 25 år enligt en forskning som nyss gjordes. Antingen dör man av cancer, hjärtat eller tar man livet av sig. Tjooohooo.....man måste ju bara älska forskning!! Nåja...ingen vet med säkerhet någonting. ME är en gåta för många läkare. Det gör det absolut inte lättare för oss patienter. Det händer allt för ofta att vi vet mer om detta själva än vad en allmänläkare gör. Jag är otroligt tacksam att jag lyckades få komma till en specialistklinik. Utan den vet i fasen hur det hade gått.

I varje blogginlägg jag gör så kommer jag att avsluta med vad som var positivt idag. Det kan mycket väl hända att det blir upprepningar men det är för min egen skull jag gör det. Jag ska kunna titta tillbaka på mina inlägg när jag mår som sämst för att se att det fortfarande finns hopp.

- Jag kunde gå en promenad med hunden på morgonen

- Jag tog mig till psykologen

- Jag har fått se hur vackert snön faller ner och gör världens ljus och ren.

- Jag har tagit beslutet att byta ut alla produkter här hemma (av det som går) till produkter som inte är testade på djur. Det känns skönt och tillfredställande.

- Jag och min sambo kan prata om allt. Det är jag tacksam för.